Som vi nämnt tidigare är det ett långtidsprojekt att lära sig spela fiol. En del elever slutar så fort det blir motgång. Allt är svårt när man kommer lite mer på djupet. ”Äsch jag testar trummor istället”, när det inte fungerar så går de vidare och provar något annat. Vi måste låta eleverna gå igenom saker som är lite utmanande. Det är då vi skall stå bredvid och stödja. Det är okej att spela fel, visa svagheter och misslyckas. Det är viktigt att förälder och lärare är med hela tiden och har bra kontakt med varandra. Vi lyfter eleven tillsammans.
”Don´t mix the child with the action.” Vad som än händer så är det ett älskat barn.
Försök att välja ord som; “Vad roligt det var att spela med dig idag” istället för att säga “Vad bra du var idag” eller ”vad du är duktig”. Vi vill att barnet skall ha en rolig stund och inte känna att han eller hon måste lyckas eller prestera hela tiden.
Mutor kanske är nödvändiga? Kanske kan man fira istället?
Det kommer att komma dagar när eleven vill sluta. Vad säger vi då? Mitt råd är att fortsätta terminen ut. Om eleven känner samma sak då så kan vi diskutera det igen. Allt går upp och ner. Om elev, förälder och lärare känner att det är dags att sluta är det en annan sak.
Målet är att vi hittar en övningsrutin hemma att öva lite varje dag. Även detta måste vara anpassat efter varje barn. För vissa fungerar det att spela 20 min varje dag, för vissa är det en stor utmaning att spela en låt. Om barnet vägrar att spela, försök inte tvinga. Mitt råd är då att själv ta din eller barnets fiol och spela igenom läxan. (Det är en rutin, och något som vi gör. Precis som tandborstning…) Barnet får då lyssna när du som förälder spelar. Lyssnandet till skivan eller leka med noter/notkort är också viktigt. Gör detta tillsammans med barnet.
Tänk på att inte en enda minut av övning är bortkastad. Alla delar i livet bygger upp en människa.
Vi är övertygade om att suzukielever får verktyg för livet.